-

björkarnas löv får för sig att det är dags redan nu. de vildaste av skogsbränder som sprider sig utan mål och utan hejd och du sluter ögonen när de glider förbi bilfönstret tågfönstret i hopp om att sommaren ska börja om igen när du sedan öppnar de igen. i diken ligger bilar som sladdat av vägen då asfalten varit som mjukast av sommarens sista värme. en ruta är krossad på en av två i slänten vid växthuset där du en gång kräktes aprikoskräm i en pelargonkruka men det var århundraden sedan och istället bara fladdrande akvareller i ditt huvud över allt det som trots allt fick plats den här sommaren



känsla: längtan. torkade tistlar yviga midsommarkransar springande ben över våta gräsmattor mintgrönt porslin solnedgång över oändlighetsstränder soluppgång mellan mina händer tågresor pussel av stenar som krossats mot klippor. de första simtagen på djupt vatten
doft: lavendel sjöbotten paddeltag i motvind tåg som bromsar in nyklippt gräs brinnande enris
smak: tranbär vit choklad för starkt blandade mjölkdrinkar kyssar under skyfall mentholcigaretter
ord: tid
mening: jag saknar dig med
och sedan befinner jag mig femtiofyra mil därifrån med startpunkt vid syrenträdet där utanför. trettiosex ifrån hasselträdet här intill och ifrån hjärtat tusen gånger längre

(juli)

fälten befinner sig under lakan. vindtäta lager i silversilke som böljer sig som vågor under försommaren. lika vilda och under samma våldsamma konsekvenser som havets bara att det inte ens är i närheten. kontrasten mellan havets ihärdigt piskande och fältens outhärdliga tysta blir mer påtagligt här än på någon annan plats i världen. flätorna vid dina tinningar lirkas upp och saltvattnet svider under ögonfransarna. du vill bara åka tillbaka till någonting eller aldrig någonsin ge dig av igen

(augusti)

bakom tonade rutor kan du se världen utan att låta den se dig tillbaka. det enda din hemstad får se av det du blivit är konturerna av ditt ansikte i en svart jeep med klar lack som reflekterar trädens färger på ett onaturligt sätt. någonting som skulle kunna vara taget ur en actionfilm bara att de enda explosioner som uppstår är de under båtpropellerns smattrande genom tusen nyutslagna näckrosor. senare läser du någonting om eldsvådor. ett springande eldklot med sin enda framtid som absolut ingenting, aska som ur darriga händer sedan kommer att spridas över sommarens sista skum mot bergshällar höstens första saltvågor mot mossiga klippor. tistlarna längs strandpromenaderna. du föreställer dig det som en avlägsen dröm. det där ögonblicket när du vaknar och inser att det enda som brinner är lyktorna på gatan

i din portfölj ligger tre knöggliga kuvert adresserade till okända människor som ska få ditt hjärta att börja slå som det ska igen kanske några nedstuvade pianoackord i innerfickan. men när du kommer hem igen och vrider om nyckeln har du än en gång glömt att skicka dem och dagarna går och över köksluckorna kakelplattorna flimrar majsolen. trehundrasextiofem dagar låter inte särskilt mycket när man säger det och när du pratar tappar du räkningen. säger att om man kunde bo där nere på botten så skulle du ge det allt. allt för att slippa räkna slippa dra den sista linjen som håller ihop den här skiten. skulle ge allt för att slippa se hur livet kan bli. en kväll klunkar du vin och låtsas att det är äppeljuice klipper lugg framför badrumsspegeln med en nagelsax och när solen slutat flimra kan du se hur ojämnt det blev. elva centimeter chokladbruna slingor i handfatet och en annan kväll säger han du är mitt hjärtas ljus sju gånger och mellan lakanen skrapar du bort nagellacket du smög ned i fickan för två år sedan med tänderna och dagarna går och mot bomullen samma flimrade majsol. det är trettioåtta meter där sjön är som djupast och simtagen tar dig sällan någonstans förutom ned och när du sätter en halvliter i halsen ger du bara upp och litar på gravitationen. flätar sjögräs mellan fingrarna ser mellan varje ögonfrans. ibland blir ingenting riktigt som man tänkt att det ska bli och det spelar ingen roll om du kommer ihåg att posta breven dagen efter för det skulle behövas en ny fucking urexpansion för att du ska kunna bli normal. tänker på krokusblad snäckskal under fötterna hur det kittlas i underläppen innan han kysser dig och you have reached the limit of how many times you can listen to this track